Västpapua, Nya Guinea

Detaljer

Sagolarvsfest hos korowaierna

I november 2007 deltog jag i en expedition (som jag har beskrivit i denna bok) till det inre av Västpapua, Nya Guinea. Vi hade genom expeditionsledaren Magnus Andersson blivit inbjudna att delta i en så kallad sagolarvsfest hos en klan som heter Lano Lanop.  Klanen tillhör en korowaitalande folkgrupp som lever i trädhus i låglandet söder om den höga bergskedja som löper från nordväst till sydöst i öns längsriktning.

Vi reste först till staden Wamena i Baliemdalen varifrån vi fortsatte med ett litet chartrat plan till byn Yaniruma där det fanns en landingsbana i anslutning till en numera nedlagd missionsstation.  Därifrån fortsatte vi sedan till fots in i regnskogen.

Vandringen tog tre dagar och vi passerade genom områden som behärskades av olika klaner.

Korowaierna bor normalt i trädhus högt över marken, men när vi kom fram till klanen Lano Lanop, fann vi dem i ett långhus på marken.  Detta var inte ett bostadshus utan ett festhus som hade byggts inför den stora sagolarvsfest som skulle hållas en vecka senare.

Under den vecka som vi tillbringade som klanens gäster, fick vi tillfälle att delta i olika aktiviteter som till exempel insamling av ätliga insekter och fiske i en liten bäck i närheten av lägret.

Vi fick också tillfälle att se hur det gick till att bygga ett trädhus.  När vi anlände stod ett par höga träd i närheten av festhuset, men en morgon kapades dessa träd, med hjälp av stenyxor, ungefär sex meter över marken.  På de avhuggna stammarna byggdes sedan det hus som ses på bilden till vänster.  På bilden syns fortfarande "byggnadsställningen" i form av tunna slanor och väggarna har ännu inte kommit på plats.

Bygget av detta trädhus tog inte mycket mer än ett dygn, men oftast tar man betydligt längre tid på sig när man bygger nya hus.  I vanliga fall planerar man en flytt till ett nytt område i god tid och bygger under denna tid upp hus på den nya boplatsen.  Tidpunkten för flytten avgörs ofta av att man har förbrukat de sagopalmer som växer i närområdet.

Sago utgör nämligen korowaiernas stapelföda och det är i första hand stärkelsen som utvinns genom ett avancerat system som bland annat innebär att man hugger ned en sagopalm, gröper ur den och blandar fliset med vattnet i en vaskränna av palmblad.

Den urkramade vätskan filtreras genom "barktyg" och får sedan sedimentera.  Sedimentet torkas och kan sedan lagras under ganska lång tid.

Vid de stora högtider som brukar kallas sagolarvsfester, är det dock de skalbaggslarver som lever i i förväg fällda sagopalmer som utgör festmaten.

Dagen före festen hjälps alla åt med att öppna de palmer som tidigare har fällts och sedan fått ligga på marken under några veckor.  Sedan plockas larverna ut och packeteras i prydliga bladpaket för att bäras hem till festhuset.  En och annan larv blir naturligtvis offer för provsmakning under plockningen (bilden till vänster).

På festdagen anländer flera hundra gäster från andra klaner och efter hälsningsceremonier som inkluderar danser, är det dags att laga till sagolarverna över öppen eld i festhuset.  Det blir rejält varmt och rökigt när larverna blandas med sagomjöl och bakas antingen som korvar eller som "pizzor".

• Nästa >